Ett vanligt beteende hos människan är att omedvetet spegla andra i sin omgivning; att ta efter rörelser och beteenden som andra i vår närhet använder sig av. Vi gör det för att vi vill skicka ut signaler om tillhörighet eftersom att vi, när vi blir speglade, känner samhörighet med personen eller personerna som speglar oss.
På Facebook sprids just nu ett videoklipp om spegling (se videon här). I videon är det statister på en vårdcentral som alla ställer sig upp vid ett specifikt ljud. Det dröjer inte länge förrän även andra personer börjar härma deras beteende.
Detta är ingenting som är unikt för experimentet, utan detta är något som alla människor gör, vilket innebär att kunskapen om spegling kan användas för att hjälpa dig förstå andra och anpassa dig för att få ut det bästa av ett möte.
Genom att spegla de du möter kan du bryta isen och hjälpa människor att känna sig trygga med dig under konstlade situationer. Du kan också, när en av dina kollegor presenterar, luta dig framåt för att visa intresse. Efter ett tag kommer övriga att följa efter och då även lyssna mer uppmärksamt.
Spegling kan även hjälpa dig att, genom att notera om din kund speglar dig, avgöra om det du säger är av intresse eller inte. Sker ingen spegling bör du antagligen byta presentationsteknik, mer om det kan du läsa här.
Spegling kan alltså användas för att optimera möten, men det kan också gå till överdrift. Härmar du varje rörelse och kroppsspråk in till minsta detalj kommer det istället att skapa irritation hos den du speglar. Spegling bör med andra ord användas med måtta – och aldrig med intuition att skada eller manipulera. Spegling fungerar istället bäst när det används för att medvetandegöra hur din omgivning ser på dig, det du säger och öka förståelsen för hur ett möte blir en positiv upplevelse för båda parter. Om inte annat för att slippa bli utsatt i ett Facebook-experiment…
/Johanna Järvstråt