Corren är just här och intervjuar vår nyinflyttade granne. Ett företag som har gått från noll till fyra medarbetare på nolltid.
Jag måste erkänna att jag tjuvlyssnar lite. Det är spännande att höra journalisten Zenaida Hadzimahovic växla mellan högt och lågt. Surfar runt med lite övergripande frågor och sedan hittar hon ett spännande ämne och då blir samtalet intensivare en stund med tätare frågor och svar.
Tänk vad många fler spännande företag det finns som aldrig hamnar i tidningen. Ibland kommer de till oss och frågar hur de ska göra för att få synas. De är mycket välkomna, men det finns mycket man kan göra själv också, ifall man bara har tid att tänka efter lite.
Att rakt upp och ner slå en signal till journalisten och berätta om sig själva är enkelt och inte ett dugg farligt. Rekommenderas! Det stora problemet är att företagen ofta inte själva tycker att de är så speciella. Att det inte finns någon historia att berätta.
Det är ofta alldeles fel, jag tycker nästan alltid att det finns en spännande historia bakom företaget, något speciellt med produkten eller kanske några extra intressanta medarbetare som har en egen historia. Ibland krävs det att man sitter ner och bollar idéer för att hitta det där annorlunda som är värt att berätta.
Vet ni när det allra mest spännande brukar komma fram? Jo, det är efter själva samtalet. När man brutit upp från bordet och står och småpratar i tamburen. Då är det ofta någon som säger i förbifarten ”Ja jag har ju jobbat i Afrika, det var när jag blev överfallen av ettlejon som jag fick min affärsidé.” Eller tja, just det har jag faktiskt aldrig hört, men det är ungefär så det funkar. Vi har suttit tillsammans en timme och pratat om allt från himmel till jord, men så kommer godbiten fram först vid dörrmattan på väg ut.
Nu har jag inte hört på en lång stund vad nyinflyttade grannen och journalisten pratar om, men de är inne på fotograferingen nu, så de är nog på väg att avsluta. Fotografen skjuter av blixtar och ger instruktioner. Det ska bli kul att se resultatet.
/Göran